Spriten slut!
Ändå är det Valborg idag.
Det är alldeles förträffligt - jag dricker ändå för ofta, har druckit upp all min rom nu så jag har inget kvar att dricka av just idag; eller hela helgen. Ja, om jag inte fixar mer då'ra. Men det tänker jag inte göra. Har varit sjuk från och till, misstänkt mig ha allergi på gamla dar och för övrigt varit allmänt snuvig, febrig, kass i magen - and so on and so on and so on. Och frånvaron på arbetsträningen är näst intill total men jag har i varje fall varit där minst en dag varje vecka, sedan jag började där.
Vilket har gett mig idén: kan det vara så att risken att bli smittad av något litet virus - kanske samma man råkade ut för typ veckan före - faktiskt ökat, genom att gå dit varje gång man kännt sig tillräckligt kry igen, och vistas först bland mängder av folk som byter om i omklädningsrummet en liten stund sen vistas bland en betydligt större mängd folk, som inte byter om dock, i en liten lokal där det bjuds på kaffe t.o.m. kl. 08 och sedan 2 ½ timma bland en litet mindre skara folk som delar på lite olika arbetsuppgifter där det helt säkert överförs små partiklar, bakterier, stuff like that; från bara händer till t.ex. en rolig liten legobil till en annans bara hand eftersom den roliga lilla legobilen (t.ex.) var så rolig att man bara var tvungen att lyfta upp den och tafsa?
Om det inte kan vara så, är det löjligt att jag "insjuknat" så ofta! Även om jag skulle ha fått pollenallergi - eller nåt - på gamla dar, så är det nog inte den som alltid kan ha ställt till det för mig. Jag menar: jag har fått nysningar, snuva och "röda ögon" när jag varit där, på arbetsplatsen som jag kan kalla det för, men utan att känna så pass besvärad att inte kunna göra det lilla skit jag än kan göra där. Diciplinen blir dessvärre noll, om man känner sig alltför snuvig, täppt i näsan, febrig och/eller bara på tok för trött eftersom ens grannar ibland har en förmåga att festa till 00-01 på en vardag, ropa och hålla liv ute på balkongen, faktiskt banka i golv/tak/vägg samt flytta möbler även mitt på natten.
Nästa gång ska jag fan inte bara ta mina grannars störande beteenden; jag ska fan ta reda på exakt vem som stört mig - mitt på natten - och ... ja, klaga, ringa och klaga hos hyresvärden...
Snart over and out; men dessförre vill jag påpeka att min arbetsmoral faktiskt finns lite idag - jag är inte så trött, bara snuvig och jävlig i magen. Klockan är bara 05.42 så jag har ju två timmar på mig att krya på mig lite före jag kan cykla till Framtid - min arbetspraktiksplats, eller vad fan jag bör kalla det för.
Men så tänker jag på hypotesen "smittad, smitta, bli smittad mer vid stora folksamlingar" samt att jag ju annars kan stanna hemma idag och imorgon och helgen (vilket är självklart då det är röd dag, och helg, och så), så jag kanske kan bli helfri från ... det jag har.
Sedermera är det oschysst av mig att eventuellt vara en smittorisk för alla 100 - more or less - människor jag kommer i kontakt med där. Idag är det dessutom torsdag, dvs. öppet för allmänheten efter 10 att handla grejer på alla avdelningar (Framtid är en slags stor loppmarknad).
Men framför allt, kanske, så är det bekvämt att stanna hemma...
Jag känner dock en viss skam - inte för att vara snuvig, febrig, med mera så jävla många gånger utan för att jag inte lämnat in närvarorapporter till FSK eftersom de inte skickat klagomål på att jag inte gjort så.
OCH, såklart, skam för att ha så stor frånvaro - precis som när jag gått i skola, resp. haft arbete (av något slag) alla gånger förut. När jag däremot blivit "straffad" för att inte komma så har jag skärpt till mig. "Folk gör det som fungerar" hade kanske Dr Phil sagt.
Nu är klockan snart 06. Jag känner mig orolig i magen. Säkert hjälpte det inte att jag drack brännvin igår, eller att jag inte äter frukost (då jag kräkts upp slem samt maginnehållet, särskilt då jag vaknat, de senaste dagarna inklusive idag) när jag stigit upp - eller, för den delen, inte sovit ut; vilket kanske inte är så ovanligt men jag tycker inte om att grannar festar så det hörs på gården (jag har halvöppen balkongdörren då det blir för kvavt att slappna av annars) och in till mig, eller att möbelflyttaren ovanpå till och med denna natt hade mage att under ett tiotals sekunder banka med något föremål, i vägg, golv eller nåt som låter ungefär som man bankat där! Och att jag måste hosta upp slem som jag behöver spotta ut, om jag inte vill svälja det och riskera att kräka upp efter ett slag; men inatt var jag åtminstone glad över att ha ett tomt glas på borden att spotta ut det som eventuellt dök upp vid hostattackerna! =D
Oj nu har jag skrivit en del.
Behövs, jag behöver skriva mer. Tror jag ska skriva i min dagbok också. Min personliga dagbok.
Personligt är personligt; ingen har med att göra varför jag inte bryr mig lika mycket om framtiden som så många andra. Att jag är odiciplinerad, et cetera. Jag kan säkert bättra mig - men det ligger också lite i min natur, att dessvärre ha en såndär ... förvärvad hjärnskada.
JA! Det är sant! Och det är aldrig roligt för mig att prata om det; för det känns kränkande, eller whadafack man kan säga, för mig att erkänna för andra - och emellanåt också mig själv - att en gammal skada sitter i den viktigaste kroppsdelen faktiskt påverkar mina tankar, känslor, agerande med merande! Och det är heller inget jag skyller på - jag vet att min diciplin osv. inte måste med nödvändighet vara så låg bara för jag blev påkörd av en smitare i september 1997; men jag förstår mer varför jag har jättesvårt med att planera saker, samt en oerhörd brist på lust att ens försöka med det.
...nu fick jag en aha-upplevelse.
Kanske jag inte bör ha en klocka jag kan se hur mycket tid jag har kvar före jag börjar med det jag ska börja med, om nätterna? För då tittar jag oftare på den, oroar mig för att kanske inte lyckas sova så bra och därmed ironiskt nog inte lyckas sova så bra alla gånger...
Nu är klockan 10 över 6. Solen skiner på min balkong! Ack, så skönt; synd bara att det är för kallt att gå ut där nu - men jag har i alla fall sol ett par få timmar på tidiga mornar, istället för nästan dygnet runt. USCH! Fast det finns värre saker; t.ex. min diciplin. =)
NÅVÄL! Antagligen kommer jag inte gå iväg idag heller, skicka in närvarorapport denna månad heller, bry mig så värst mycket om framtiden eller om Framtid.
Jag vet att jag inte orkar med aktiviteter varje dag, men att jag borde kunna jobba med att lugnt och stilla sitta framför en dator och skriva några timmar om dagen.
Men jag tappar lätt spåret om jag pausat för länge - vilket man ibland behöver (pausa då'rå, kanske inte för länge men lite är länge nog för min hjärna att tappa spår!).
Viktigast idag ÄR att spriten är slut för jag missbrukar!
Släppte in Blackie hos Lina runt 05 förresten; hon var på en helt annan plats än hon brukar vara, men jag förstår: jag hörde kattbråket inatt och förstår att det inte är "Blackies turf". Detta område tillhör egentligen katten med det blå halsbandet; hon som också är så kelsjuk och nästan slår ihjäl en om man inte klappar henne...
Det är alldeles förträffligt - jag dricker ändå för ofta, har druckit upp all min rom nu så jag har inget kvar att dricka av just idag; eller hela helgen. Ja, om jag inte fixar mer då'ra. Men det tänker jag inte göra. Har varit sjuk från och till, misstänkt mig ha allergi på gamla dar och för övrigt varit allmänt snuvig, febrig, kass i magen - and so on and so on and so on. Och frånvaron på arbetsträningen är näst intill total men jag har i varje fall varit där minst en dag varje vecka, sedan jag började där.
Vilket har gett mig idén: kan det vara så att risken att bli smittad av något litet virus - kanske samma man råkade ut för typ veckan före - faktiskt ökat, genom att gå dit varje gång man kännt sig tillräckligt kry igen, och vistas först bland mängder av folk som byter om i omklädningsrummet en liten stund sen vistas bland en betydligt större mängd folk, som inte byter om dock, i en liten lokal där det bjuds på kaffe t.o.m. kl. 08 och sedan 2 ½ timma bland en litet mindre skara folk som delar på lite olika arbetsuppgifter där det helt säkert överförs små partiklar, bakterier, stuff like that; från bara händer till t.ex. en rolig liten legobil till en annans bara hand eftersom den roliga lilla legobilen (t.ex.) var så rolig att man bara var tvungen att lyfta upp den och tafsa?
Om det inte kan vara så, är det löjligt att jag "insjuknat" så ofta! Även om jag skulle ha fått pollenallergi - eller nåt - på gamla dar, så är det nog inte den som alltid kan ha ställt till det för mig. Jag menar: jag har fått nysningar, snuva och "röda ögon" när jag varit där, på arbetsplatsen som jag kan kalla det för, men utan att känna så pass besvärad att inte kunna göra det lilla skit jag än kan göra där. Diciplinen blir dessvärre noll, om man känner sig alltför snuvig, täppt i näsan, febrig och/eller bara på tok för trött eftersom ens grannar ibland har en förmåga att festa till 00-01 på en vardag, ropa och hålla liv ute på balkongen, faktiskt banka i golv/tak/vägg samt flytta möbler även mitt på natten.
Nästa gång ska jag fan inte bara ta mina grannars störande beteenden; jag ska fan ta reda på exakt vem som stört mig - mitt på natten - och ... ja, klaga, ringa och klaga hos hyresvärden...
Snart over and out; men dessförre vill jag påpeka att min arbetsmoral faktiskt finns lite idag - jag är inte så trött, bara snuvig och jävlig i magen. Klockan är bara 05.42 så jag har ju två timmar på mig att krya på mig lite före jag kan cykla till Framtid - min arbetspraktiksplats, eller vad fan jag bör kalla det för.
Men så tänker jag på hypotesen "smittad, smitta, bli smittad mer vid stora folksamlingar" samt att jag ju annars kan stanna hemma idag och imorgon och helgen (vilket är självklart då det är röd dag, och helg, och så), så jag kanske kan bli helfri från ... det jag har.
Sedermera är det oschysst av mig att eventuellt vara en smittorisk för alla 100 - more or less - människor jag kommer i kontakt med där. Idag är det dessutom torsdag, dvs. öppet för allmänheten efter 10 att handla grejer på alla avdelningar (Framtid är en slags stor loppmarknad).
Men framför allt, kanske, så är det bekvämt att stanna hemma...
Jag känner dock en viss skam - inte för att vara snuvig, febrig, med mera så jävla många gånger utan för att jag inte lämnat in närvarorapporter till FSK eftersom de inte skickat klagomål på att jag inte gjort så.
OCH, såklart, skam för att ha så stor frånvaro - precis som när jag gått i skola, resp. haft arbete (av något slag) alla gånger förut. När jag däremot blivit "straffad" för att inte komma så har jag skärpt till mig. "Folk gör det som fungerar" hade kanske Dr Phil sagt.
Nu är klockan snart 06. Jag känner mig orolig i magen. Säkert hjälpte det inte att jag drack brännvin igår, eller att jag inte äter frukost (då jag kräkts upp slem samt maginnehållet, särskilt då jag vaknat, de senaste dagarna inklusive idag) när jag stigit upp - eller, för den delen, inte sovit ut; vilket kanske inte är så ovanligt men jag tycker inte om att grannar festar så det hörs på gården (jag har halvöppen balkongdörren då det blir för kvavt att slappna av annars) och in till mig, eller att möbelflyttaren ovanpå till och med denna natt hade mage att under ett tiotals sekunder banka med något föremål, i vägg, golv eller nåt som låter ungefär som man bankat där! Och att jag måste hosta upp slem som jag behöver spotta ut, om jag inte vill svälja det och riskera att kräka upp efter ett slag; men inatt var jag åtminstone glad över att ha ett tomt glas på borden att spotta ut det som eventuellt dök upp vid hostattackerna! =D
Oj nu har jag skrivit en del.
Behövs, jag behöver skriva mer. Tror jag ska skriva i min dagbok också. Min personliga dagbok.
Personligt är personligt; ingen har med att göra varför jag inte bryr mig lika mycket om framtiden som så många andra. Att jag är odiciplinerad, et cetera. Jag kan säkert bättra mig - men det ligger också lite i min natur, att dessvärre ha en såndär ... förvärvad hjärnskada.
JA! Det är sant! Och det är aldrig roligt för mig att prata om det; för det känns kränkande, eller whadafack man kan säga, för mig att erkänna för andra - och emellanåt också mig själv - att en gammal skada sitter i den viktigaste kroppsdelen faktiskt påverkar mina tankar, känslor, agerande med merande! Och det är heller inget jag skyller på - jag vet att min diciplin osv. inte måste med nödvändighet vara så låg bara för jag blev påkörd av en smitare i september 1997; men jag förstår mer varför jag har jättesvårt med att planera saker, samt en oerhörd brist på lust att ens försöka med det.
...nu fick jag en aha-upplevelse.
Kanske jag inte bör ha en klocka jag kan se hur mycket tid jag har kvar före jag börjar med det jag ska börja med, om nätterna? För då tittar jag oftare på den, oroar mig för att kanske inte lyckas sova så bra och därmed ironiskt nog inte lyckas sova så bra alla gånger...
Nu är klockan 10 över 6. Solen skiner på min balkong! Ack, så skönt; synd bara att det är för kallt att gå ut där nu - men jag har i alla fall sol ett par få timmar på tidiga mornar, istället för nästan dygnet runt. USCH! Fast det finns värre saker; t.ex. min diciplin. =)
NÅVÄL! Antagligen kommer jag inte gå iväg idag heller, skicka in närvarorapport denna månad heller, bry mig så värst mycket om framtiden eller om Framtid.
Jag vet att jag inte orkar med aktiviteter varje dag, men att jag borde kunna jobba med att lugnt och stilla sitta framför en dator och skriva några timmar om dagen.
Men jag tappar lätt spåret om jag pausat för länge - vilket man ibland behöver (pausa då'rå, kanske inte för länge men lite är länge nog för min hjärna att tappa spår!).
Viktigast idag ÄR att spriten är slut för jag missbrukar!
Släppte in Blackie hos Lina runt 05 förresten; hon var på en helt annan plats än hon brukar vara, men jag förstår: jag hörde kattbråket inatt och förstår att det inte är "Blackies turf". Detta område tillhör egentligen katten med det blå halsbandet; hon som också är så kelsjuk och nästan slår ihjäl en om man inte klappar henne...
Kommentarer
Trackback
