Svartsjukans makt


Satan så förbannad man kan bli, bara sådär, flera år efter ett avslutat förhållande.

HAN får lov att skriva "söta saker" i hennes gb.
Men jag fick inte. Och satan så svartsjuk hon kunde vara. Håller hon fortfarande på så?
Jag var bra för henne och hon för mig! Fast antagligen inte; jag fick ju t.ex. inte visa min kärlek öppet och hon vägrade detsamma. Det var som om jag vore hennes hemlige älskare, medan hon jämt var svartsjuk.

Inte spionerar jag inte - sånna där barnsligheter är för folk under 30 - men jag råkade stöta på ett ex:s nya killes gästboksinlägg till henne, på LunarStorm .
Inte fan skrev hon att hon hade stadigt sällskap medan vi dejtade, det stod "va?", så jag gjorde barnsligt nog likadant. Det störde mig förvisso och jag tog nog aldrig upp det särskilt mycket, men jag insåg att - sånt där väl egentligen kan kvitta, bara man är säker på det man har.
Det var jag förvisso inte alltid men det hjälpte knappast att så fort jag skrev "söta saker" i hennes gb så raderade hon det; "UUUH! Mina vänner undrar för mycket!" eller hur det nu var. Kanske jag inte var nog för hennes vänner? Kanske jag inte såg tillräckligt bra ut? Kanske något helt annat; jag minns faktiskt inte varför jag inte fick lov att visa henne min uppskattning i det offentliga, så att säga, när vi ändå sällan kunde träffas. Idag har hon hittat någon som inte behöver stå ut med det. Eller så tyckte hon helt enkelt inte lika mycket om mig som denne killen.

Nåväl! Jag avslutar med en fjantig dikt TILLäGNAD den där blondinen (hoppas du läser och inser hur fucked up crappigt du behandlade mig och att det kanske inte var så förbannat konstigt jag slutligen var otrogen):
 
Svartsjuka is not da shit.
It is shit.
Black shit.
Ta da, late da, café blatté.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0