Master TJ

"Introspektion är systematiskt observation av egna tankar, känslor, motiv osv." står det att läsa på Susning(punkt .se). Prem Rawat är en snubbe som jag råkat se på TV ibland, hålla föredrag och snacka om livets mening, blablabla. Och senaste gången jag såg det så lyssnade jag aktivt. Fan, snubben har ju rätt i allt han säger! Eller det har väl ingen, inte i allt, och allting är ju dessutom både relativt samt subjektivt men ändå - det intressserar mig så pass mycket, kanske jag bättre kan säga om det, att jag ärligt talat kanske till och med kan tänka mig betala för sådant Rawat själv säger egentligen inte är nytt utan alla har "kunskapen inom oss". Nu börjar det låta lite Platon-aktigt, faktiskt, själva filosofigrejerna den där snubben skrev ner et cetera, Platon alltså, tycker jag är dels intressant och ibland också jätteintressant, men oftast inte aplicerbart i livet. Inte i mitt. Eller va fan, nu vet jag knappt ens vad jag sitter och skriver.

Jag "introspekterar" jämt, nuförtiden i varje fall, men jag tror inte jag kan förstå andra människor bättre för det. Kanske det går i vissa fall men nu gör jag ju det för att förstå mig själv bättre. Det har måske varit en aktiv handling tidigare, det är det givetvis nu med men jag tänker inte lika mycket på det; det sker spontant och automatiskt. Denna dag kan faktiskt bli början på något nytt. JA! Nu bestämmer jag att det skall vara så, idag är idag!

Jag kan liksom inte ha fel.

Eller det kan jag? Jo, för idag kan vara en annan dag för dig den dag du läser det, om du läser det, för gör du inte det så är det konstigt att du antingen anser jag har fel eller också inte.


Eller?

Jag kan liksom ha fel.