Svår att förstå
Den 15 år unga Emilia Kvick, har skrivit en krönika på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1432548.ab
YES! tänkte jag, "en relativt livsoerfaren liten flicka som tror hon kan något, som tror hon är något! Denna artikel kommer jag dissekera till subatomär nivå... " Men icke. Hon har ju så rätt; det är inte lönt att "sitta och gråta i flera månader över en kille som lämnat en", "du kanske älskade honom över allt annat men han älskar inte dig längre". Givetvis är det könsneutralt, i mitt fall så är det sålunda inte särskilt lönt att gråta över en tjej som lämnat mig. Nu händer detta lyckligtvis inte så ofta, men - sad enough kanske - det beror mest på att jag sällan skaffar mig flickvänner. Vad ska jag säga? Jag trivs ensam också, och känslor har ibland en negativ effekt på mig. Jag klarar inte alltid av dem, serru, särskilt inte med alkohol involverat i min kemiska konsistens.
Okej, något i artikeln kan jag väl kommentera, det att "hon har svårt att förstå".
Ke?
Kan man någonsin förstå något man inte själv tänker, tycker eller har tyckt eller tänkt?
Kan man veta vad andra känner, att andra kan känna sådant man själv inte har känt?
Kvick har kvickheter att avslöja: "stället för att sörja skitstöveln som förlorade känslorna och dumpade dig, gå vidare." Hon förstår inte, men verkar ändå lätt ge råd - som om hon faktiskt förstår. Rent logiskt sätt, däremot, finner jag hela hennes resonemang klockrent men tycker ändå inte det är så himla lätt som den kvicka lilla damen själv tycker.
Eller så har den "kvicka lilla damen" varit med om det?:) Men kanske efter det har förstått hur det ligger till. Hon kan ha lagt ner mycket av sin tid på att gråta, men efter allt för lång tid insett att det är onödigt att sörja någon som inte älskar en tillbaka? Kanske? Men vad vet jag?(;^
