Glädjedödare...?
Johanna Gimhed undrar på http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1132363.ab när människors inre tillåtelse att erkänna livet om lyckligt försvann. Hon har dessutom "länge funderat över varför allt som inte är perfekt inte kan ses som någonting att vara lycklig över. Varför så många människor går genom livet och hela tiden desperat försöker hitta lyckan i ett plastigt liv som inte existerar." Hon tycker inte om ordet "perfekt", undrar vad som egentligen är perfekt och vill ha bort det ordet från ordboken.
I Svenska Akademiens ordbok står det (bland annat): " fullständig, fulländad, fullkomlig, i detalj riktig, felfri; äv. allmännare: utmärkt; särsk.
[jfr motsv. anv. i eng.]"
I Nationalencyklopedins ordbok: "som har de bästa möjliga egenskaper i alla väsentliga avseenden".
Vi kan ju förmoda att det är den senare lexikaliska definition som Johanna menar.
Jaha, vad är väsentliga avseenden då? Gimhed menar att omgivningen nästan stöts ifrån och genast tycker det är obehagligt, "att se hur någon bara leker sig genom livet utan att känna till den svåra vägen, utan att kunna visa upp på ytan hur lycklig man är." Liksom jag håller Johanna Gimhed Dalai Lama hårt om hjärtat, själv har jag läst flera av hans böcker - därav bland annat "Lycka" - men håller ändå inte med riktigt, även om hon nämner Dalai Lama. Hon får en klump i magen varje gång hon stöter på andra som tänker och tycker att "lycka" är ett "tabubelagt ord, högst olämpligt att presentera som en del av ditt eget liv, så till vida att man inte är berömd, rik och vacker. Om man inte har allt och lite till." Jag får själv, må jag säga, också en klump i magen - men inte över hur folk kan ha egna åsikter angående ordet, utan hur folk kan ha egna åsikter över hur folk kan ha egna åsikter (angående ordet "lycka", t.ex.). Lite ironiskt, inte sant?
Okay! Johanna trivs i alla fall med att inte koppla ihop perfektion och lycka, och det tycker jag låter som väsentligt, för henne och alla andra som tycker så. Jag tycker själv också att jag trivs, att inte blanda in lycka med perfektion.
Jag har för mig Dalai Lama nämner lite om detta också; kanske blev det en inspiration för Johanna att hävda sig emot att folk kan blanda in orden och göra synonymer av dem. För mig är det inte synonymer i alla fall, men å andra sidan har jag kanske inte träffat lika mycket människor som tyckt till om lycka eller perfektion som vederbörande skribent har.
Slutligen hävdar hon att samhället påtvingar skam vid uttalandet av sitt eget öga värde, men att hon tror att alla kan vara lyckliga om man bara vågar gå emot detta. Själv tror jag lycka är ett val, och att omständigheterna både kan vara antingen goda eller dåliga för att lättare känna sig lycklig, men håller med Johanna om att alla säkert kan vara lyckliga. Däremot tror jag inte någon behöver gå emot någon eller någonting särskilt alls, utom sin egen begränsning. Människan har trots allt (menar jag själv åtminstone) en egen fri vilja.
Jag skäms vid att säga att jag faktiskt inte kände till, att samhället inte tillåtit mig vara lycklig emellanåt...
