Är det bloggsidan som räknas?
Anna Calleberg har skrivit en blogg på Aftonbladet som heter "Det är insidan som räknas":
http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1235570.ab
Bilden av en söt, ung dam - med ett välspacklat ansikte - visar sig högst upp på sidan som skribent. Ärligt talat är förmodligen leendet det stora skälet till att ingalunda tro hennes ansikte blivit misshandlat, med tanke på den blå färgen runt ögonen, de "nästan kraftigt uppsvullna" kinderna och de blodröda läpparna. Munnen ser dock måhända normala ut, även om lite väl glänsande.
Jag vill inte kritisera men tycker då inte det är tal om att tala om hur mycket det är insidan som räknas, om man verkligen behöver visa världen hur mycket utsida man kan ha att visa utåt. Och själva texten? Verkar inte precis verka handla om något slags moraliserande överhuvudtaget, så att säga, eller att det är synd att världen är på väg åt ... tja; något slags håll - överhuvudtaget.
Istället ter det sig nästan som om skribenten ger sig på en s.k. "väns" agerande, som hon således inte själv trivs med: "Jag har en god vännina som har blivit obsessed. Obsessed med mode, odsessed med kläder och obsessed med bantningstips. Det enda hon ser när hon skyndar upp för rulltrapporna i tunnelbanan är reklamplakaten med snygga kläder på. Det enda hon ser inne på Pressbyrån är modemagasinen. Hon kan helt enkelt inte få nog.
Efter våra shoppingrundor är det annorlunda. Så fort vi kommer hem drar hon upp Elle-tidningen som hon lagt sina sista slantar på. Leendet är bredare än någonsin när hon sakta öppnat tidningen."
...hon, hon, hon, hon, hon, hon, sina; jag är ingen expert inom psykoanalys men kan tro vad en Freudian sagt angående "vem det egentingen är som är obsessed, och av vad eller vem". Men även om jag inte läst psykologi mer än på gymnasiet (och kanske lite till på min rena fritid) så är jag väl själv inte så mot idén att skribenten antingen är kär i sin omtalade polare, är väldigt avundsjuk på henne av någon anledning, förtränger sitt eget sätt att vara och samtidigt trancenderar detta till sin vän eller vad fanken som helst, egentligen, med tanke på att textens kontext ingalunda påvisar mycket "det är insidan som räknas"-tänkande utöver att någon inte trivs med någons beteende som gäller någonting som således inte intresserar vederbörande.
"Visst är mode kul i lagom dos, men låt oss hålla det inom rimliga mängder. Det får inte ta över vad som verkligen är viktigt här i livet." Vilka är "vi"? Exakt hur mycket är "inom rimliga mängder", och vad är det "som verkligen är viktigt här i livet"? "jag vill inte att modevärlden tar över den riktiga världen bara för att alla helt plötsligt tror att de är Kate Moss den andre." Vad i helskotta har Kate Moss med dsaken att göra? Och, hur i Kapten Haddoks sjösjuka sjörövare kan någon värld (möjligen med undantag av Internet) ta över den enda som är reell, den enda som finns: den riktiga? ...vad handlar det här om, egentligen? Varför förstöra ett ansikte på detta sätt när du själv pläderar för att det är insidan som räknas?
Anna avslutar trots allt med en mening jag håller fullständigt med om: "Klychan stämmer forfarande, mer än någonsin; det är faktiskt insidan som räknas!"
2007-nov-27 @ 21:03
Anna kommenterade orginalinlägget (min dåvarande blogg alltså) med ord som "jag undrar egentligen vem det är som är obsessed!!" med mera, att hon inte heller själv var nöjd med sminket och anklagade mig för lite vad annat.
Men hon tackade mig, om än ironiskt, däremot bevisade hon sig inte kunna klara av ren spontan kritik. För, hör ni, publicerar man offentliga bloggar sådär så SKA man la klara av att höra både det ena och andra?
Kritisera mig bara!
